mina vänner är helt fantastiska, och utan dem vet jag faktiskt inte hur jag skulle klarat den senaste månaden. de är som små ljussken. ingenting går upp emot dem. men det känns oundvikligt att inte känna stor saknad efter mike. jag önskar att han vore här, bredvid mig. en sak som denna ska man inte behöva gå igenom utan varandra. nästa vecka är vi tillsammans, och bara tanken får mina ögon att tåras.