som jag sa, lång dag med många tårar. och såklart förseningar, vi satt fast i Atlanta i nästan 4 timmar. men glader var jag, för det gjorde så att jag kunde se klart OS finalen i curling. jag sprang mellan gaten och baren. och guld blev det, fan vad gött!

vi lämnade huset i colorado runt 10.00, och var inte hemma i abbington förän 02.00. det var obeskrivligt skönt att få somna in i min egen säng, jag rörde mig inte en centimeter på hela natten. och att få vakna in i ett tomt hus, famljen stannade över i allentown, var som att få vakna upp i himmeln. knäpp tyst, inte ett ljud någonstans. aldrig förr har jag uppskattat det så mycket.

i skrivande stund har jag varit vaken i tre timmar. och hur overkligt det än låter så har jag redan packat upp, tvättat och vikt min packning. det är rekord, vanligtvis tar det säkerligen en vecka innan jag ens öppnar väskan.

nu kommer snart min kära, som jag saknat honom. hörs sen!