söndag och jag såg till klockan elva. det var jag värd. dagen har flytit på med diverse saker. en bra dag, inte mer. har en klump i magen. och utan att ha vetat av det så har jag bitit av alla mina naglar under kvällen. huh? jag såg inte det komma. kanske därför. åh nu blir jag sådär kryptisk som jag hatar när andra är. men jag är trött på att vrida, vända, undra, spekulera, söka och vänta. fan vad dum jag är, där kom det ju. det är ju bara att fråga.
  
au pair livet är allt märkligt. ibland älskar jag det. all uppskattning, och all kärlek. äventyren. människorna. stunderna på kvällen när jag, M och L står och småpratar nere i köket innan vi går och lägger oss. och dagarna när allt går som på räls med barnen och vi har the time of our life tillsammans. men ibland hatar jag det. för var finns friheten i allt detta? spela jöback mitt i natten. komma hem full klockan sju på morgonen och värma korvstroganof. gå naken efter en dusch. från att ta hänsyn till ingen annan än en själv till att tassa på tå för fem andra. visserligen är det fem andra som jag kommit så nära på så kort tid, och som betyder oerhört mycket. men vissa dagar är även det för påfrestande. 
 
det är en ny vecka imorgon. börjar lite nätt med en fem timmars arbetsdag. som visserligen följs av en tio timmars samt ytterligare en tio timmars och nio timmars. f y r t i o f  y r a  , f e m timmar denna vecka. så imorgon ska jag njuta. i skrivande stund stänger jag av min mobil, släcker lampan, och säger godnatt!

      
sometimes you just lose all faith in humanity. and that's' now.