som det kan gå. min mage är dubbel storlek av all kolsyra, jag är inte längre van. men jag mår bra. nästan för bra. dimman börjar tjockna. och jag kan inget annat än att gilla det. och på tal om att gilla, man förstår säkerligen redan det. men jag vill ändå berätta hur mycket jag tycker om emma. vad skulle jag gjort utan henne? hon är guld värd.