och king of  prussia blev det. jag älskar att strosa runt i affärer med mammsen, vi gör det bra tillsammans. vi gör faktist allt bra tillsammans. det känns fortfarande overkligt att hon är här, men det kommer det nog göra under hela hennes vistelse. snart åker vi iaf upp till NY, torsdag förmiddag för att vara exakt. också där ska vi strosa runt och bara njuta. jag älskar att ha semester. jag är såå värd det efter nästan 7 månaders arbetande, med endast några långhelger. fast jag kommer sakna mina barn, och famljen, det gör jag redan nu.
  
när jag sitter och tänker tillbaka på lördagens festligheter inne i city kan jag inget annat än att skratta. för minnet som tidigare svek mig börjar komma tillbaka. som att vi råkade köra förbi en stoppskylt med polisen i körandes ända uppe i baken på oss, efter att emma slängt sig på tutan och jag duckat. eller som att emma och pat försökt rapa mig genom att klappa min rygg, efter att en öl sipprat ner alldeles för fort. och för att inte nämna när jag plötsligt befann mig i köket inne på madriver, chockad tittandes ut på emma på dansgolvet. ibland kan jag undra vad vi sysslar med, och hur vi lyckas, men samtidigt så ler jag bara åt det. this is the time.
      
det är dags för mig att sova. vi får se vad som händer imorgon, jag och mammsen har bestämt oss för att ta en dag i taget. kanske washington, kanske city och museum of art. kanske tar jag henne till south st. som sagt, vi får se. vad jag vet är iaf att det är lille B's födelsedag. 3 år blir han, och efter att äntligen lyckats med hans potträning så skulle jag vilja kalla honom en stor pojke. 
  
PS. varför väljder men att kommentera i en blogg i syfte att såra? jag förstår inte varför man inte bara kan vara tyst om man inte har något vettigt att säga. yttra dig istället inte då. det är sällan jag skriver ut en åsikt i min blogg, för den innehåller mest oväsentliga saker, men jag tycker detta är sorgligt. ja sorgligt är var det är.