min lille B är inte så liten längre. efter några månaders pott träning börjar jag äntligen se ljuset i tunneln. imorse han jag inte ens fråga om han behövde gå på pottan. han sprang in i badrummet, smällde igen dörren efter sig, och skrek; i need phoavashi! sen kom han nöjd ut, men byxorna halvt uppdragna och frågade efter en m&m. då är jag nöjd. 
 
huset sover. eller ja, min minsting sover och resten är i skolan. det ger mig lite tid att bara vara. det uppskattas. dricker kaffe och ska snart sätta på STAC filmen, men först ska mammsen ringa. 
 
nu känner jag det; ljuvliga fredag, äntligen är du här..