ikväll, på en bar några blocks från south st, skulle jag nog kunne påstå att jag hörde den bästa covern någonsin på i'm yours. och vilken kille som sjöng, inte hetast på gitarren kanske men vilken klang i rösten. ikväll ville jag allt annat än att åka hem. men nu är jag här i min säng, som vanligt med datorn på magen, och väntar på att mina nerver ska lugna sig så att jag kan sova. ja, jag är lite uppe i varv. men är det konstigt? det var över ett halvår sen vi sist sågs.