andré sa imorse att onsdagarna var det värsta dagarna. att onsdagar gick långsamast. jag satte mig på tvären, tisdagar är fan så mycket värre. dagen igår var den lääängsta någonsin och idag vet jag inte var tiden försvann. dessa dagar gillar jag! nu har halva veckan gått och sen vankas det helg. ser fram emot helgen, helgen som för övrigt inte innebär några planer alls. det är kanske därför jag ser fram emot den?
  
vid olika punkter i livet har man olika behov. olika starka och stora och inte minst av olika människor. ibland är behoven svåra att fylla och ibland känns det så jäkla motigt. jag har alltid ett behov av kramar, kramar från dom jag tycker om är det bästa jag vet. med andra ord ytlig kärlek. just nu har det tillkommit ett behov som jag inte haft innan. behovet av att andas. att inte bli kvävd. jag vet varför och det har tärt något enormt. jag hoppas att det går över, för det sista jag vill är att känna mig kvävd en gång i kvarten. mina behov vs. andras behov, vem vinner?
 
idag är det två månader kvar. två månader till jag lämnar allt för något helt okänd. idag känns det spännande, imorgon kanske skrämmande. men strunt samma, there's no return!