det var ju ganska väntat att jag skulle känna mig som en emotional rollercoaster efter de senaste veckorna. fast medans topparna inte är så jättehöga så känns dalarna fasligt låga. hur återhämtar man sig egentligen från ett fall av detta slag? jag tror inte det är möjligt. för hur kan vardagen bli densamma när någon så skälvklar och så betydelsefull inte längre finns med oss? jag förstår inte..