jag är så himla glad att jag åkte till praha. det känns som en evighet sen jag och pullsan dela brits hem på natt tåget, lyssnade på hanson och tyckte enormt synd om oss själv. smörjde läpparna med idomin salva och pratade om cookie, och hur man klär av någon tröjan med bara tänderna. räknade hur många piña coladas vi druckit och hur många kalleanka pengar vi gjort av mig. jämnförde praha ett och prata två och försökte komma ihåg antalet sängar på p-deluxe. tänk vad bra vi hade det, och tänk vilken lycka att vi fann varandra i just praha. jag skulle inte klara mig en dag utan pullsan i mitt liv.