jag har precis mejlat familjens framtida au pair. det kändes sådär får jag erkänna. ska någon annan ha hand om mina barn? och sova i min säng? och köra min bil? texta med min telefon? nä usch och fy för detta! dock vet jag med mig att jag är ordentligt klar med detta till hösten. dubbel moral? javisst.