jenina den finas kalas var ett av de festligare på mycket mycket länge. för där satt vi, i det mörkgröna rummet med guldiga gardiner, vid det enormt stora bordet, och skrattade, skålade och lekte lekar. det kändes vuxet och civilicerat men ändå så enormt mycket vi. jag älskade det. jag älskade maten. jag älskade tårtan. men framför allt, så älskade jag sällskapet.