imorse bestämde jag mig för att ta en runda med cykeln innan det blev allt för varmt. backe upp och backe ner. backe ner och backe upp. plötsligt var jag hemma, och inte ens hälften så utmattad som jag brukar vara. så jag tog ytterligare en sväng. väl uppe på uppfarten igen stod räknaren på 14 miles. härligt härligt. nu värker rumpan lite, men det var det värt.

eat pray love, jag är i chock. förtrollande bra. jag hade planerat att spara den till nästa vecka som ska spenderas på stranden, men efter att ha läst första halvan ur micheles bok så kan jag lägga band på mig själv.