vilken besvikelse. imorse när jag vaknade tänkte jag - ooh idag är det bara sju veckor kvar. jag tog upp telefonen för att starta en nedräkning. det visade sig vara åtta veckor. jag dog halvt. men återupplivades igen efter att ha insett att jag efter dessa åtta arbetsveckor är ledig tre. därefter åker jag hem och är ledig i ytterligare åtta veckor, med endast lite små jobb. men det är jag väl värd efter att ha jobbat 2 år i sträck med totalt 4 veckors ledighet?

jag drömmer varje natt, och minns allting in i minsta detalj. det är lite skrämmade, men ibland roande. igår drömde jag att mike gjorde något olagligt och jag blev medbrottsling. som straff förvandlades vi till avatars, och tvingades rida på flygande hästar och hoppa över simmanade ormar som försökte äta upp oss. tidigare i drömmen satt vi på en festival med min mamma som hade tatuerat in receptet till choklad på sin vänstra sida över revbenen. min syster och christian var där, och dom var i samma ålder som min mamma och bundisar alla tre.   

det är i lägen som dessa som jag skrämmer mig själv. hur in i hela fridens namn är det möjligt? i andra lägen är det mike som skrämmer mig. som imorse när han sträckte på sig i sömnen, glömde att jag var bredvid honom, och tryckte ner mitt ansikte i kudden med sin armbåge. istället för att vakna och ta bort hans armbåge med händerna, så fortsätta jag sova och började sprattla på huvudet som en fisk på land istället.   

.. trots saker som dessa så är han det finaste jag har!

och till det klassiska på en måndag - min helg. trots ett helvetiskt psm och mensvärk, så har den varit bra. bbq i fredags, arbete i lördag, och phillies igår. höjdpunkten var utan tvekan att jag fick umgås med med tjockisbarn ylva i fredags. jag insåg hur mycket jag saknat henne. höjdpunkt nummer två var att få somna in igår medvetandes om att jag inte behövde ställa klockan.

ps. jag har lagt upp ett sommar album på facebook.