förut kunde jag vara lite lätt sällskapssjuk. med andra ord dog jag hellre än att satt själv en lördagkväll. nu uppskattar jag verkligen mitt eget sällskap och många dagar, speciellt mitt i veckan, kan jag känna att det är det bästa. vad är det som händer? jag tror det är trötthet, eller kanske åldern? eller kanske bara en fas? jag skulle satsa på det först- och sistnämnda. tidigare mornar sliter på mig.

efter att ha precis kommit tillbaka från en snabbfika med jensan och plutten, så tänkte jag spendera mina tre lediga timmar med att fixa och dona lite. rummet behövs städas, lunch intas, mat inhandlas, ipod synkas etc etc. ja, för jag tänkte till slut att ta mig i kragen och laga lite god, hederligt svenk mat. som blomkåls stuvning, spagetti och köttfärssås, korvsstroganoff. mm det vattnas i min mun.