stundtals känner jag mig så känslig. ett nyp får mig att gråta och en knuff gör att jag vill stanna inlåst på rummet hela dagen. minsta lilla fis på tvären får mig att tänka om jag verkligen tagit rätt beslut. jag tror att jag saknar allt och alla där hemma alldels för mycket för tillfället. åtta månader har jag varit hemifrån. det är länge. jag önskar att det vore tre veckor tills jag kom hem och hälsade på, inte tre månader. jag tror jag hade behövt det, hämta lite nya krafter. skapa lite nya minnan. spontanfylla på spontantfylla och överdosar av kramar. ge mig nu!
  
jensan hyllning gjorde att det vattnades i min mun. och kollegas sms fick mina mungipor att nå öronen. och på tal om sms, brucer ring mig! och när vi ändå pratar om att höra av sig, summer ett skepp kommer lastat till jury vägen. och taip, jag fick inte en sekund ifred från mina barn idag. ångest :( barn barn barn, grattis sandra! och snart blir det grattis till birsen också, bara 36 dagar kvar. med dessa små hälsningar säger jag godnatt! och extra godnatt säger jag till sara.