jag vet inte hur det är möjligt, men jag har lyckats med bedriften att fortfarande vara bakis dagen efter själva dagen efter. jag är fortfarande öm i kroppen och föredrar att röra mig lååångsamt, långsamt. men det får det vara värt, för jag skakade rumpa som aldrig förr och avslutade natten med en philly cheese steak på south st. jag slöt ögonen vid fem på morgonen och vaknade två dagen efter, precis som dom gamla tiderna på slagthuset. jag gillar det ;)
  
nu har jag precis fått i mig en staidg frukost bestående av en tinkerbell yougurt. micah sover och molnen har försvunnit så nu är det jag som beger mig ut i solen. hörs sen!