nej usch vad det åskar och blixtrar, det gillar inte jag. och mindre äkta känns det när jag måste förklara för barnen att det inte är någon fara, att allt dunder och oväsen stannar uppe i himmeln, så vi behöver inte vara rädda. hjälp, jag känner mig som ett barn. och jag kan inte sluta stirra ut mot våra höga träd. i januari slog blixten ner i el-ledningen utanför och vi var utan el i nästan 3 dagar.
 
ooooh!