vet ni, här ligger jag min säng och tittar på biljetter hem till sverige i slutet av augusti. tur och retur. jag är inte färdig här. varken med famlijen, barnen och det runt omkring. med mitt liv här. 
  
det har gått fram och tillbaka nu i två månader. jag hatar att fatta beslut. och speciellt nu också, för vad vet jag vad jag känner om ett halvår. jag kanske inget hellre vill än att åka hem? men jag antar att det är en chansing jag får ta. och klarar jag av att vara hemmifrån i 2 år? jag som är så hemmakär. fast den sista meningen för jag nog sätta i presens. jag var hemmakär. men ett hem är inte ett hem för ingenting alls, det ska väl ändå vara något som man alltid kan komma tillbaka till? som alltid står med öppna armar? jag älskar er för det, ni är guld värda. 
      
i två veckor kommer jag hem och hälsar på, och förnyar visum. kan ni lova mig en kräftskiva? och BBQ party? och ett slagtbesök, eller har dom kanske stängt då?

 

oj vad konstigt det här kändes och skriva. det framkallade till och med en tår eller två. jag kommer nog ångra mig 57 gånger innan jag går in på mitt andra år här. men det är väl en del av ett stort beslut. men i stunden känns det rätt, så rätt..