inatt vaknade jag av att missy viskade mitt namn. jag trodde jag hade försovit mig, men när jag tittade på klockan och såg att den var 2.49am så förstod jag. det var dags!  hennes sammandragningar var räligt regelbundna. 10 min senare var hon inbultad i bilen och på väg till sjukhuset och 20 min därefter kom barnenes mormor. jag somnade runt 3.45am igen. när jag vaknade igen var jag så spänd, hade han kommit? men på vägen till toaletten mötte jag henne, så besviken jag blev. sammandragningarna hade slutat runt 5am så då var det bara att åka hem , med den lille envise fortfarande i magen.