jag trivs fruktansvärt bra i min värdfamilj, jag kunde inte fått någon bätte. men samtdigt tänker jag ständigt på hur mycket jag saknar min familj där hemma. och då tänker jag inte på att jag är här och dom är där. jag saknar när vi var en familj. att sitta ner alla fyra runt middagsborder 17.00 varje dag, och berätta om hur dagen har vairt. att fika med ballerina och mazariner varje kväll till jepordy och att ligga på golvet framför brasan hemma på vete vägen. jag saknar att åka två veckor till blekinge/småland varje sommar tillsammans med familjen gillfors och att smörja in sig i myggolja på kvällarna. jag saknar när hela släkten, alla samtidigt, satt och fikade på farmors baksida. jag saknar det för att jag vet att det är något som jag aldrig kommer att få uppleva igen. det är sorgligt som allt kan förändras. jag köper mina föräldrars skiljsmässa, det var nog det bästa. ändå, det är sorgligt.