min helg kan gå till historia, på gott och ont.
  
i fredags startade jag och Y upp hemma hos henne. gjorde oss fina och drack gott för att sen köra till stationen och ta tåget in till philly och gå på matt's och seth's holidayparty. detta gjordes med bravur! vi tog vår beerpong oskuld och kvällen slutade runt 4am snåret.
  
på lördagen tog vi tåget hem runt elva. var hemma vid tolv och då väntades en 3 timmars lång powernap. det var tungt att skaka av sig gårdagen, hemskt så dåligt jag mådde. men jag lyckade och vid 6 tiden var vi återigen på väg till stationen, denna gången med destination NYC. vi var ju tvungna att fira att jag fick vara ledig! plus att the sounds skulle spela i soho och det lockade vääldigt :) dock kunde det slutat illa, när tåget nyss börjat rulla så inser jag att jag tappat min börs på stationen. så vi fick hoppa av på stationen efter, vänta i 30 min, ta tåget tillbaka för att hämta min börs som otroligt nog lämnats in av en vänlig själ, vänta ytterligare 20 min för att på nytt börja vår resa. och det var inte varmt heller, mååånga minusgrader. men vi tog oss till philly, och därifrån med chinabusen till NYC.
   
den 2 timmars bussresan gick bra och strax innan 10 checkade vi in på vårt hostel. en stund senare tog vi tunnebanan till le poison där the sounds skulle spela. mötta upp en bekant till Y och hans vänner. det var ett bra ställe må jag säga, det kändes som ett jättestort KB. men timmarna gick och när the sounds ännu inte kommit klockan 1.30 så begav vi oss vidare till aspen för att möta upp som som tidigare tröttnat på att vänta på the sounds. vilken flopp att dom aldrig kom! eller ja, kanske efter vi lämnat men med tanke på att dom skulle spelat 10.30 så känns inte den chansen så stor. som sagt, flopp! runt 4 mötte vi upp L och 2 timmar och 6 chicken mc nuggets senare somnade jag gott in på en soffa.
    
på söndagmorgon unnade vi oss en taxi hem till hostelet för att checka ut innan 10. men tji fick vi, för när vi kom vi kom från hade nyss brandlarmet gått och ingen släpptes in och stället evakuerades. vi som bara ville upp och hämta våra värskor och sen checka ut blev lagom bittra. det snöade och var minusgrader. timmarna gick och efter 3 timmarns vandrande i kylan , plus tidsfördriv på ett bunchställe, så kom röda korset och bussar så att vi alla kunda komma in i värmen. det visade sig att vara en gasläcka under hotellet så det skulle ta en stund innan dom fixade det. när vi suttit på bussen i 2 timmar så exploderar ett rör under marken 20 m från oss på bussen och vi får besked om att det ska ta ääännu längre tid. det kryllade av brandmän och ambulansmän och överallt var det polis- och brandbilar. en del hade inte hunnit ta på sig jacka och en del satt i pyjamas och flipflops. några hade tappat bort sina vänner och andra hade flights att passa. de första timmarna var okej, men framåt eftermiddagen hade jag nog aldrig frusit så mycket, kännt mig så bitter och varit så nära bristningsgränsen. för där satt vi, i gårdagens partyutstyrse leggings och klännig, bakis och äckliga, och ville inget annat än hem. klockan 6, alltså 8 timmar senare släpptes vi in på hotellet igen. och det blev en lång resa hem. 22.30 klev jag innanför dörren och vilken känsla det var att vara hemma igen. fast gud vad jag hade velat krypa ner i min egen säng, min egen säng hemma på vendelsfridsgatan. there's no place like home. 
      
men jag var glad att jag hade Y denna helgen. både under fredag- och lördagkvällen men framförallt under söndagen.