jag sitter på mitt golv i ett hav av julklappar. ja, det är sant. jag öppnade alla för en stund sen. jag kunde inte hålla mig. jag var värd det. så som sagt, här sitter jag på mitt golv, ensam, och timmen har slagit julafton. det trodde jag aldrig. i stunden gråter jag, men jag kan inte känna av om det är av lycka eller av olycka. olycka för att jag är ensam eller lycka för att så många har tänkt på mig denna dag. jag bestämmer mig för att det är lycka.